Tragik

Idag fick jag ett hemskt besked. Frans knackade på min dörr och frågade om vi kunde prata lite. Det märktes redan då att det var något allvarligt han tänkte säga. Han berättade att hans far gått bort i cancer, och att han nu fått veta att han själv har en tumör i tunntarmen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hur tacklar man en sån situation?

Han berättade vidare att han inte vill vara i Sverige mer, utan vill tillbaka till Frankrike för att bearbeta detta med sin mor, och för att han tycker att svensk sjukvård suger. Så, nu är Frans ur bilden i alla fall.

Men jag känner mig ändå vemodig. Frans är en bra man och det är ruggigt tråkigt om han dör.

Har någon varit i samma situation får ni gärna tipsa om vad man ska säga och sånt. Jag vet inte hur jag ska bete mig, hur jag ska trösta. Vi får hoppas att tumören är godartad.