Highschool stalker

Jag hittade en låt som beskriver precis det jag går igenom:



Är det inte fantastiskt? Trots massa elaka kommentarer vet jag nu att jag inte är ensam om hur jag känner. Jag är inte så knäpp som ni försöker intala mig.

Om en kändis är stalker är det väl lite okej om jag är det? Eller?
Hairy verkar inte ha något emot det. I morse åt vi frukost tillsammans. Eller, han åt, jag satt mest och stirrade på honom.

Har inte vågat lämna någon blomma än, men ikväll ska vi ha pluggkväll tillsammans. Ja, jag vet, när man pluggar kan man inte prata nåt. Men det är bara bra. Jag är superglad bara av att få vara nära Hairy :)

Tack

Jag har det senaste dygnen fått några ganska elaka kommentarer. Det gör mig inte så mycket. Det som värmer är de som skrivit snälla saker. Tack så mycket! Det här är som sagt som terapi för mig, det är skönt att få skriva av sig. Om någon tycker att det är underhållande att läsa blir jag jätteglad. Då har jag ju slagit två flugor i en smäll.

Jag såg förresten Hairys vän på stan för en liten stund sen. Han ledde sin cykel, vi stirrade på varandra, men jag vågade inte säga något. Varför måste jag vara så himla feg?

Åååh. Kan man inte få vara full hela tiden? Det är så mycket lättare att prata då.