Snarkande indier

Det har har varit den varsta natten i mitt liv. Jag hittade ett vandrarhem som var billigt, tog inte sa lang tid att ta sig dit med tunnelbana, men det var en bit utanfor stan. Jag kom dit ganska sent pa kvallen, sa det var lite point of no return, jag orkade helt enkelt inte vandra runt i Paris en fredagnatt och leta. Sa, det fick bli som det blev. Ett rum med sju indiska tjejer.

En sak vet jag sakert nu, det ar att jag aldrig tanker aka till Indien, trots mina nyfunna rumskamraters inbjudan. Spraket alltsa, det ar hemskt. Ta inte illa upp om du ar indier och laser det har, men sju tjejer som pratar i munnen pa varandra och fnissar och skriker ar inte vackert, vilket sprak de an pratar pa.

Sedan tog de mina nutrilett som jag hade lagt fram pa bordet bredvid min sang. De sa att de trodde ingick i rummet. HALLA?! Pa vilket vandrarhem ingar nutrilett? Pa vilket vandrarhem ingar nagonting egentligen? Jag blev sa arg. Sa snarkar de ocksa. Jag behover sova.

Fortfarande ingen Hairy i sikte. Dock forsoker folk har salja mig marijuana. Ska jag testa? Hairy har testat. Mer an en gang.

Bonjour from Paris!

Nu sitter jag har pa ett internetcafé. Det ar forsta gangen jag ar i Paris. Jag vet inte riktigt var jag ska bo i natt, men jag har fatt en lista pa vandrarhem jag ska kolla upp. Usch. Det har stallet ar riktigt sunkigt, mannen som sitter bakom mig porrsurfar. Vem sjutton porrsurfar offentligt?

Ah, Hairy, kom och radda mig!

Na men allvarligt, jag borjar fundera pa var Hairy kan vara nagonstans. Och pa hur jag ska ta mig hem.

Forresten kunde det nog varit en bra idé att ha lart sig lite franska innan jag akte. Fransman kan valdigt lite engelska konstaterar jag. Svenska ar de haller inte duktiga pa. Tur att jag klarar av att bestalla crepes iaf.