Samtal med gorillan!

Jag glömde ju berätta vad som hände på midsommar!
Jag var med Malin och promenerade ute i Saltholmen. Vi hade druckit ett par öl var och fick för oss att ringa till min Hairy. Tyvärr var hans mobil avstängd, så det blev ett litet samtal till Gorillan istället.

Gorillan: Hej, det är Gorillan!
Stina: Hej, det är Stina!
Gorillan: Vem är du?
Stina: Jag är Stina, sa jag ju.
Gorillan: Vad vill du mig?
Stina: Jag vill prata.
Gorillan: Då får du ge mig en riktigt presentation, inte en löjlig.
Stina: Jag är Stina. Jag är en tjej.
Gorillan: Känner jag dig? Har vi något gemensamt?
Stina: Vi bor i samma land.
Gorillan: Det stämmer in på ganska många.
Stina: Ja, men det är alltid nåt.
Gorillan: Om du är så kär i mig så kan du väl bara säga det.
Stina: Vadå kär?
Gorillan: Ja, du verkar kär i mig.
Stina: Jag är INTE kär i dig.
Gorillan la på.

Av längtan

Längtar efter att få höra Hairys ljuva stämma igen, trots att det inte var så länge sedan jag talade med honom. Hans röst ger mig gåshud. Jag kan aldrig få nog av den, den är allt en röst borde vara och lite till.
Ooh vad jag längtar!

Undrar om det är för tidigt att ta en liten promenad förbi hans hus.